Jag skrev för några veckor sedan om den mycket intressanta SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser”. Jag förstod tidigt att rapporten skulle få mycket uppmärksamhet, men föga hade jag anat att uppståndelsen skulle bli så stor och kritiken så hård men framför allt så osaklig. De senaste veckorna har flera ekonomiska intressenter, med Svenskt Näringsliv och Timbro i spetsen, anklagat rapporten för att vara dålig, osaklig och ”den sämsta SNS-rapporten på 25 år”.
När näringslivets toppar låtit hormonvågorna klinga av kom debattartiklar där personangreppen visserligen tonats ner, men som fortfarande inte innehöll någon vetenskaplig substans. Timbro skrev bland annat att SNS-rapporten bortser från ”valfrihetens egenvärder”. Rapporten klargör att detta inte varit dess fokus. Däremot visar forskarna på ett förtjänstfullt sätt att valfrihet inte alltid fungerar optimalt på marknader där exempelvis stark informationsasymmetri råder. Det intressanta här är att Timbro säger att ideologin, det vill säga valfriheten och privatiseringen som driftsform, är viktigare än utfallet av och kvalitén på välfärdstjänsterna.
Det mest oroväckande är dock att Svenskt Näringslivs hårda kritik gett utdelning. SNS VD Anders Vredin hindrade forkningsledaren Laura Hartman från att delta i den efterföljande debatten, med resultatet att hon sa upp sig. Även Olof Petersson, forskare som jobbat för SNS sedan 1997 sa upp sig i protest. Detta måste ses som ett mycket hårt slag mot SNS forskningsverksamhet. Att Vredin i efterhand sedan ber om ursäkt är inte tillräckligt.
Idag skriver Lars Calmfors och sex andra namnkunniga forskare, samtliga ur SNS förtroenderåd, att SNS har fallit för näringslivets påtryckningar och menar att detta inneburit att SNS förtroende och anseende skadats kraftigt. Hur denna cirkus ska sluta är fortfarande oklart. Frågan som först rörde det systemskifte av privatiseringar som genomförts i Sverige utan påföljande forskning har nu istället kommit att handla om den akademiska friheten. Svenskt Näringslivs agerande visar att de inte skyr några medel för att smutskasta de forskare som hotar medlemmarnas ekonomiska intressen.
Den ofrivillige socialdemokraten 